Vi gläder oss varje dag

Birthe Pedersen, förflyttnings- och teknologivägledare på
vårdcentret Olivenhaven i Kolding.

När jag såg RotoBed® vårdsängen tänkte jag direkt på Else. Att komma i och ur sängen var oerhört smärtsamt för henne. Hon har mycket ont i axlarna och vi var ju tvungna att dra i henne. Dessutom har hon så tunga ben att hon inte kan lyfta upp dem i sängen, så det var nära att vi var tvungna att använda lyft. RotoBed®-sängen är så pass hög att Else själv kan placera sätet på sängen. Sedan sköter fjärrbetjäningen resten.
Det är fantastiskt vad sängen har betytt för både Else och oss. Else har demens och blev arg och frustrerad när hon skulle upp på morgonen. Det var nödvändigt eftersom hon har diabetes och behöver gå upp och äta något när hon fått sitt insulin. Hon kämpade emot fysiskt och mycket våldsamt och därför behövde vi alltid vara flera som hjälpte henne.

Det gör jättestor skillnad vid morgon- och kvällsrutinerna. Det som med stor möda tidigare tog tre personer 30–45 minuter tar nu bara allt som allt 10 minuter för en person – och då räknar jag med stödstrumpor, kräm på benen och så vidare. Det är bara så enkelt.
Kollegerna slog först bakut för det såg så komplicerat ut, och de visste inte att sängen gick att vrida. Men när de väl fick testa sängen älskade de den. Hela situationen blir också mycket lugnare eftersom man är ensam med henne. Else sitter och sjunger och gungar med benen när vi kör upp henne i sängen på kvällen. Och vi sjunger också.

9 spännande cases med RotoBed® halvautomatisk

Jag gav mig i alla fall inte

Else Lauritzen, 78 år. Bor på vårdcentret Olivenhaven i Kolding. Lider av demens. Är delvis förlamad efter en blodpropp och har svår värk i axlarna.

Else: Den där sängen? Jag kan lika gärna ha det eländet som något annat. Birthe är nog mer förtjust i den än jag.

Birthe: Men, du är väl också glad för den? Du sjunger ju när vi hissar upp dina ben.

Else: Ja, det är roligt att få åka lite karusell, det är det. Helst hade jag velat åka ända upp i taket, men det får jag ju inte.

Birthe: Nej, det går tyvärr inte. Det som är bra med den, tycker jag, är att du inte har ont i axlarna längre. Och att det räcker att en person hjälper dig.

Else: Jag förstår inte varför ni behöver vara tre stycken för att lägga mig. Jag är ju inte större än andra människor.

Birthe: Nej, Else, men innan ville du ju inte samarbeta.

Else: Ja, det minns jag. Jag gav mig i alla fall inte.

Birthe: Och det har du igen nu när du bara behöver få hjälp av en person.

Else: Ja, det är härligt! Och kunde jag slippa er helt vore det bara skönt. Men då kommer jag ju inte ur sängen!